Bunkerlunch vid Anundshög

Daglig njutning är enkelt. Varför inte packa ned lunchen och njuta av den ute i det fria? Det tar antagligen lite extra tid jämfört med att gå till köket och ställa in lådan i mikron, det kräver lite förberedelser och det krävs lite motivation att trampa iväg när man kan sitta still. Men du matar både kropp och själ om du lyckas.

Idag trampade jag ut mot Anundshög strax utanför Västerås. Det är en fornhistorisk plats med gamla skeppssättningar. En bit ut i skogen ligger ett föremål som jag sett förbryllat många som råkat få syn på den. En jättelik betongkula hela utan förklaring och kontext.

kugelbunker-2

kugelbunker-1

Jag planerade faktiskt att käka min lunch i denna lilla kula men tyvärr var den lite väl skräpig. Ölburkar, fimpar, grafitti och bråte. Sådant som av någon anledning dyker upp på platser utan regler och pekpinnar. När man stiger in i kulan så slås man av hur häftigt det är att vara i ett totalt sfäriskt utrymme. Alla ljud förstärks enormt och man kan nästa höra sitt eget hjärta slå. Ljuden studsar och det blir eko av allt.

kugelbunker-3

kugelbunker-4

Jag har läst att det har gissats på vad det är, var den kommer ifrån, vilket syfte den har och hur den hamnat här. Sjömina, bomb, avloppstrumma, spannmålstork, förslag finns det gott om. Svaret är att den här betongkulan är ett minne från osäkra tider då rädslan kunde vara en lukrativ bransch, precis som den är i dagsläget. Idag, precis som under 1940-talet är vi rädda för att krig skall bryta ut. Vad gör vi om det plötsligt börjar tjuta i sirenen på taket?

kugelbunker-6

kugelbunker-5

Den här skapelsen kommer från ett koncept kallat Kugelbunker. De skapades ursprungligen som ett experiment både i Tyskland och i Finland under senare delarna av andra världskriget. Tanken var att de skulle kunna fraktas ut till fronten och förstärka en skyttelinje. De togs i produktion men blev ingen större succé och kriget tog slut. Konceptet levde dock vidare och togs upp av civila fabriker som med små modifieringar kunde erbjuda ett ”skyddsrum” för en mindre familj. Det fanns en järndörr att stänga, britsar att sitta på och en liten skorsten som antagligen skulle möjliggöra matlagning och värme när flyglarmet tjöt. Det fanns stora pengar att tjäna på att människor fortfarande brottades med rädslan för krig.

600
Någon gång på 1940-talet vid arbetarbostäderna på Wijkmansgatan i Västerås. Bild: Lena Böklin

På flera ställen i Västerås, exempelvis röda villorna på Wijkmansgatan, Krutkällarbacken, Lovisebergsvägen och Djäkneberget så placerades dessa betongkulor ut bland arbetarbostäderna. Troligen köptes de in av Metallverken för att skänka trygghet till arbetarnas familjer. En sorts investering i arbetskraft under de oroliga tider som följde efter kriget. Efter hand som kriget bleknade så fraktades de bort från gårdarna. De hade börjat förfalla och blivit en spännande men farlig lekplats för kvarterets barn.

Så – där har ni svaret på det mystiska klotet vid Anundshög. Kanske kvarstår frågan om hur den hamnade här i skogen? Jag gissar på tanken var att den skulle fraktas bort men att någon tog rövare och dumpade den i skogen då jag antar det det finns en kostnad förknippad med att slänga en sådan här stor skapalse i betong?

Lunchen – en österikisk gulash – som skulle ha intagits i bunkern fick istället ätas på en bänk mitt i det fornhistoriska Anundshög. Inte illa det heller.

kugelbunker-7

kugelbunker-8

Ett exempel på en berättelse från Västerås där betongkulorna nämns:

http://www.industristaden.se/doc/solveig.htm

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *