Bikepacking Gotland 2017

Gotlandscyklingen är över och även om det inte riktigt gick som jag hade planerat så fick jag några fina dagar på Kalkstenshawaii. Här kommer en liten reseberättelse över mina tramptag.

Klar för långfärd
Klar för långfärd
Ett försök att bara packa det nödvändigaste
Ett försök att bara packa det nödvändigaste

På tisdagsmorgonen lämnade jag Visby och styrde norrut. Jag minns hur lång en bilfärd kändes norrut i ungdomen och det var så intressant att hela tiden slås av insikten ”Lummelunda? Oj är jag redan här?”, och ”Lickershamn? Oj va fort det gick att ta sig hit på cykel”. Mitt första planerade stopp på resan var Hall där mormor och morfar ligger begravda. En plats jag besökt så många gånger som liten när jag sprang och lekte med kyrkorgeln medans min mamma vattnade gravarna.

Norra Gotlands karga landskap
Norra Gotlands karga landskap

Vidare fram till Hallsuks fiskeläger och upp på berget via vad som kan vara Gotlands enda serpentinväg. Den är kort och intensiv och pågår i säkert tjugo sekunder. Längs hela kusten ända fram till Kappelshamn så följer man den fina grusvägen som hela tiden bjuder på vidunderlig utsikt.

Fabrik i Kappelshamn
Fabrik i Kappelshamn
Hallsukberget och den fina grusvägen mot Kappelshamn
Hallsukberget och den fina grusvägen mot Kappelshamn

En kort stopp i Kappelshamn på ett café och vidare norrut. Ett dopp ute i den Blå Lagunen (kalkbrott med turkosfärgat vatten) var planen men väl framme så strök jag alla planer på bad när jag såg hur överbefolkat den badplatsen är i mitten av juli. Eftersom sommarvärmen den här sommaren har lyst med sin frånvaro så är kalkbrotten populära då vattentemperaturen är hög här. Solen värmen upp ett kalkbrott rätt snabbt. Det var parkeringsvakter som vinkade bort alla bilar från överfulla parkeringar och väl framme vid vattnet så fanns det knappt någon plats kvar att lägga ut en handduk på. Nej, sådant går bort. Jag cyklade vidare.

Blå Lagunen och det turkosfärgade vattnet.
Blå Lagunen och det turkosfärgade vattnet.

Efter att ha misslyckats med att hitta någon nyöppnad restaurang i Fårösund (jag försökte hitta något ställe som @gotlandstips skrev om på Instagram) så tog jag färjan över till Fårö.

Fåröfärjan
Fåröfärjan

Det var lunchtid och trippmätaren stod på tio mil. Jag var hungrig och tog sikte på Kutens Bensin. En trending restaurang mitt på Fårö som har Elvis-tema, skrotbilar på gården och en känsla av rock’n roll. När jag kom hit så var turisterna även lite för överrepresenterade här. Kön till matluckan ringlade långt ut på gården och jag cyklade vidare.

Kutens på Fårö
Kutens på Fårö

För varje tramptag så försvann alla tankar på att försöka hitta någon nyttig mat och idén om pizza började dyka upp som någon sorts kompensation för att turisterna ställer till mina planer. På Sudersands camping hittade jag ett hak med skylten ”Vedugnspizza” och ett ledigt bort i skuggan under ett träd. Klockrent och välsmakande.

En kall öl efter 12 mils cykling. Oslagbart.
En kall öl efter 12 mils cykling. Oslagbart.

Efter en väldigt god öl fortsatte jag färden mot etappens slutmål – Norsta Auren. Ursprungligen en nakenbadstrand men nu en för turister mindre känd strand längst norrut på Fårö. Att man även faktiskt FÅR campa här gjorde valet enkelt då Fårö i övrigt består av en stor del naturreservat där camping inte är tillåten. Jag parkerade och lastade av cykeln, hängde upp min hängmatta och hade en snudd på magisk kväll för mig själv. Ensam på en strand på Gotland mitt i juli. Jag trodde inte det var möjligt.

Kvällssnack
Kvällssnack
Fyller på powerpack i kvällsolen
Fyller på powerpack i kvällsolen
Hängmattan som bjöd på insikter
Hängmattan som bjöd på insikter
Ensam på en strand i juli
Ensam på en strand i juli

Natten bjöd på insikter kring nattsömn i en hängmatta. Det känns lämpligt att citera Danny Glovers berömda replik -”I’m too old for this shit” när det kommer till kvalitetssömn i en hängmatta. Jag är nog för gammal för det. Jag har svårt att ligga exakt still och i samma position en hel natt och ändra gärna läge flera gånger under en natt. Detta är ingenting som man gör enkelt i en hängmatta. Man är tvungen att vakna till, leta efter punkter att greppa tag i och sedan med muskelstyrka häva sig upp för att kunna vrida kroppen. Klarvaken varje gång. Resterande nätter fick det bli liggunderlag, bivack och tarp helt enkelt.

En soluppgång som jag inte missade
En soluppgång som jag inte missade

Jag vaknade strax innan gryningen och njöt av en vacker soluppgång. Det är så sällan man gör det nuförtiden. Livet som småbarnspappa och hemmaråtta gör att antalet soluppgångar man upplever per år är lätträknade. Jag började cykla tidigt och fick någon timmes färd i Fårös magiska morgonljus. Tog en avstickare på vägen mot Broa och färjan och körde över småvägarna förbi Dämba och där Ingmar Bergman bodde. Otaliga beundrare av demonregissören har snurrat omkring här på jakten efter hans hus och vet man inte så går det aldrig att gissa vart.

Dämba i morgonsolen
Dämba i morgonsolen

Efter båtfärden till Gotland så styrde jag söderut och planen var nu att sikta mot Åminne och följa östra kusten nedåt. Jag monterade solpanelen på cykeln för att ta vara på morgonljuset och ladda min powerbank. Jag slängde benet över sadeln och fastnade i kabeln som i sin tur resulterade i att jag bröt sönder USB-kabeln. Jag hade endast med mig en sådan kabel. Den är av nyaste modell (USB-C) och att kunna hitta en sådan i en butik på Gotland utanför Visby kändes redan från start som ett omöjligt uppdrag. Utan en sådan kabel så skulle jag helt skäras av från omvärlden på ett sätt som inte lockade. När telefonen tog slut på batteri så har jag ingen möjlighet att nå eller bli nådd av familjen. Inga bilder, inget instagram och inga lägesrapporter. För en riktig äventyrare inga problem men för någon hobbycyklare som mig så är det halva nöjet att kunna dokumentera färden i bild och text.

Kabeln som bröt mina planer
Kabeln som bröt mina planer

Min första idé var att cykla till Konsum i Lärbro och fråga om de hade USB-sladdar vilket i efterhand nästan är humoristiskt. Jag kunde lika gärna ha frågat efter reparatrionsutrustning till traktordäck. Svaret är samma grad av nej. De hänvisade till Slite och jag styrde dit. Trots att jag är uppvuxen på Gotland så har jag inte tillbringat många minuter i Slite. Det är ett samhälle som jag inte vet mycket om. Det finns en stor fabrik här och ett systembolag. Sedan tar mina kunskaper slut. Jag hojade omkring här och fick till slut nys om någon Elfirma en bit utanför som säljer ”Elektronik”. Jag väntade en halvtimme utanför tills butiken öppnade och blev först väldigt hoppfull när de svarade ”Ja” på frågan om de har USB-kablar för att minuten senare såklart få svart på vitt att USB-C är en variant som de inte ens hört talas om.

Utanför Coop i Lärbro
Utanför Coop i Lärbro

Jag kom till en vägskäl rent bokstavligt. I en korsning strax utanför Slite hade jag två skyltar. En mot Katthammarsvik och Ljugarn vilket egentligen var nästa etappmål och en annan skylt mot Visby och civilisationen. Jag valde civilisationen och kontakten med omvärlden den här gången. Jag var inte redo för att ha en ”unplugged” semester. Åtminstone inte den här gången. Vägen mellan Slite och Visby kan vara den tråkigaste och farligaste sträcka jag någonsin cyklat. Den här vägen trafikeras av många lastbilar som susar förbi en i åttio knyck bara decimetrar från styret. Man vinglar till av vinddraget bara för att nästan träffas av nästa lastbil som kommer i samma hastighet strax efter. Det finns ingen väggren att hålla till på och man är tvungen att lägga sitt liv i andras händer under fem tråkiga mil.

Mot civilisationen igen
Mot civilisationen igen

Den natten sov jag gott i Visby och laddade upp batterier, både mentala och alkaliska. Nästa dag packade jag av cykeln den tunga campingutrustningen och förvandlade den till en dagsutflykts-rigg och gav mig ut söderut. Jag hade hört så mycket om Ekstakusten och att det skulle vara ett paradis för cyklister. Jag tog reda på att det var sydlig vind och här på Gotland gäller det att vara kompis med vindriktningen ju närmare kusten man befinner sig. Jag tog mig ut till södra infarten på Ekstakusten genom skogsvägar över Klinte och Levide.

På väg mot kusten på småvägar
På väg mot kusten på småvägar

Väl framme så känns det som att man plötsligt befinner sig någonstans långt nere vid medelhavet. Det ringlar sig en fantastiskt vacker kustväg genom ett landskap som bara är njutbart. Har man tält får man dessutom lov att campa här men inte med husbil och husvagn. Det måste jag absolut testa nästa gång jag kör Bikepacking på Gotland. Vidare till Västergarn som återigen är lite läskigt eftersom man krigar med snabba bilar och marginalerna är små, men väl i Västerhejde så börjar en cykelbana som går hela vägen förbi Tofta Strand och ända in till Visby. Den cykelleden är förutsatt att man är vän med vinden, riktigt trevlig att cykla.

Ekstakusten - ett cykelparadis
Ekstakusten – ett cykelparadis

Under resterande dagar gjorde jag några utflykter där jag utgick från Visby och utforskade närområden. Jag har redan bestämt att jag skall tillbaka nästa år. Inga hängmattor och med en extra USB-kabel i packningen. Gotland – vi syns nästa år igen.

IMG_20170720_112129_571

Länkar till resan på Strava

Dag 1 – Visby till Norsta Auren

Dag 2 – Norsta Auren till Visby

Dag 3 – Ekstakusten

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *