Vilse i Banjoskogen

161002-12
En bloggarselfie

Termometern visade 3 grader i morse och det är inte lätt att klä sig för cykling nu. Att hitta något som funkar från nästan nollgradigt till att bli uppemot tolv, tretton grader omkring lunchtid är svårt. Man får helt enkelt bita ihop och frysa lite i början. Idag hade vi bestämt oss för att ge oss ut några stycken på fina grusvägar och stigar mellan Västerås och Surahammar. Framförallt ville vi prova att cykla på den nya fjärrvärmeledningen som Mälarenergi har grävt ned i skogen mellan Surahammar och Skultuna och som resulterat i en stor bred grusad skogsväg.

Med mig på turen hade jag två vänner på MTB, David och ”Plogarnisse”. Japp, några av er har säkert hört talas om honom då han är en frontfigur för plogningen av den fina skridskobanan som vi har vintertid alldeles utanför Lillåudd. Plogningen sköts av VIP (Västerås Ideella Plogare) och Nisse syns både med sina israpporter på deras Facebook-sida och som förare av de fyrhjuliga plogarna som snurrar omkring.

161002-1
Nisse letar efter varma vantar innan avfärd.

Vi började dagens cykeläventyr genom att rulla Skerikevägen ut, förbi golfbanan och sedan svänga vänster på en väg som enligt Google Maps heter ”Bajsvägen”. Ja, du läste rätt. Det måste ligga något alldeles speciellt bakom ett sådant namn känner jag, men det får bli ett mysterium sålänge. Bajsvägen leder ända fram till asfaltsvägen som binder ihop Skultuna med 66:an och Lillhärad. Bajsvägen har några partier med ganska grovkalibrig sten där det inte var lika mysigt men bortsett från det så hade den nog fått ett ganska orättvist namn.

161002-3
Bajsvägen – ett orättvist namn på en fin grusväg.

Väl ute på asfalten så bar det nästan direkt in till höger och färden mot Surahammar fortsatte på fina grusvägar. Någon liten felkörning blev det men det hör väl till. Det är ett virrvarr av vägar och stigar här uppe i ingemansland. Vi hittade till slut ”fjärrvärme”-vägen och det var väl värt mödan.

161002-4
Fjärrvärmevägen – en bred grusväg mellan Surahammar och Skultuna.

Även om den tidvis ännu är en byggarbetsplats så är den en väldigt fin sträcka för den som vill cykla grus. Den böljar sig fram lite småkuperat genom skogen och underlaget är bra förutsatt att du har tåliga och mönstrade däck.

161002-5
Fjärrvärmevägen – en vacker och härlig grusväg

Det gick inte att följa Fjärrvärmevägen hela vägen fram till Sura Golfklubb vilket jag hade hoppats men det gick att svänga vänster vid en liten stuga och följa vanlig grusväg fram till bebyggelse. Eftersom vi inte riktigt ville ta en genväg över golfbanan med cyklarna så tog vi Surahammars MTB-spår en liten bit så att vi kom runt på andra sidan golfbanorna där vi hade planerat att stanna och fika. MTB-banorna var något nytt för mig. Har försökt leta upp bra ställen för mountainbike under lång tid men helt missat dessa. Nu fick jag istället prova lite av dem på en cyclocross och jag tyckte att det funkade alldeles ypperligt, men det är klart – lite trött i armarna blir man ju efter ett tag när det är för mycket rötter och sten under en period. Då satt en vilopaus och en kopp kaffe rätt bra på Golfklubben.

161002-7
Fikapaus på golfklubben i Surahammar

Efter fikat så hade vi en rutt planerad och den skulle ta oss via fina grusvägar ända bort till Skultuna. Någonstans här blev det fel. Grusvägen upphörde efter en stund och vi fortsatte på något som liknade ett fyrhjulingsspår som övergick i otydlig djurstig som övergick i – precis ingenting. Vilse!

161002-10
Det som skulle ha varit en grusväg…

En stund senare befann vi oss våtmark, omgiven av brännässlor och jag kunde svära på att jag hörde banjomusik i närheten. Ett tag var det så pass obruten mark att vi fick bära cyklarna. Alla är tysta och plumsar på med sina cyklar när David utbrister -”Ja, det finns ju olika grader av grusväg”. En ganska skön sammanfattning av förväntningar kontra verklighet.

161002-11
Det finns olika grader av grusväg

Efter någon kilometer vilse i Banjoskogen så snubblade vi till slut ut på en grusväg och enligt kartan var vi på rätt väg igen. Grusvägen skulle ta oss tillbaka till mänsklig civilisation vid namn Skultuna. När vi rullade in, precis vid Skultuna Bruk, så ropade Nisse -”Jag vet en fin väg, häng på mig” och så satte han fart ut på en liten grusväg som går parallellt med ån. Den lilla grusstigen blev faktiskt en av behållningarna med hela cykelturen. Den går genom lummiga små skogar och med vindunderligt vacker utsikt över ån som slingrar sig och fälten. Den här stigen måste jag bara bygga vidare på och göra en runda av. Stigen slutar vid kyrkan där vi tog cykelbanan tillbaka till Västerås.

161002-13
Den fina stigen mellan Skultuna Bruk och Skultuna kyrka

Som en fin avslutning korsade vi Skultuna vägen när vi närmade oss Västerås och följde BRR-spåret (Black River Run). Det består här av en 1 meter bred stig med riktigt skönt grus. Sådant grus som i cykel-sammanhang kallas sportgrus. Snabbt och skönt att cykla på om man gillar grus. BRR-spåret är också en vacker upplevelse. Den slingar sig ända fram till kolonilotterna vid Vallby där vi skiljes åt och avslutade rundan.

161002-14
Black River Run och sportgrus

Det här var en 6 mil lång ”upptäckstur” där vi provade oss fram lite. När jag hittat något som går att göra en riktigt fin grusvägstur av så kan jag dokumentera den under ”Grus”-sektionen här men än så länge fattas det några partier. Jag måste exempelvis hitta alternativ till vandringen i Banjoskogen. Sådant trassel kan jag hålla för mig själv.

Länk till dagens rutt:
https://www.strava.com/activities/731902783

 

2 thoughts on “Vilse i Banjoskogen

  1. Anna Burwall Karlsson Reply

    Wow, låter som en fantastiskt härlig tur och söndag!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *