Crossen är här

trekboone7-1
Trek Boone 7 Disc 2017

Jag har nog provat det mesta inom cyklar nu. Från limpsadlarna man hade när man var liten till pendlarhojarna och damtrallorna under skoltiden och i arbetslivet. Renodlade kolfiberracers och mountainbikes på senare år där den senare gruppen även bestått av hardtail, fulldämpad och även två olika fatbikes. Nu har jag hittat en lucka i cykelerfarenheten och nu skall jag fylla den också.

För ett tag sedan, när det hängde både en racer och en mountainbike på väggen, så upptäckte jag att även om cyklarna kompletterade varandra så fattades det en stor sektion i mitten. Grusvägarna, traktorspåren, skogsvägarna, häststigarna, timmervägar, osv. Alla dessa spår som känns olustigt med en racer och som med en mountainbike snabbt förvandlas till en tråkig transportsträcka. Ändå är det just dessa vägar och spår som det finns mest av. Du behöver bara lämna stadsgränsen så börjar grusvägarna och spåren dyka upp.

Cross is coming!” är ett hett tillrop just nu. Inte bara för att den sporten som kallas Cyclocross är på uppsving just nu utan även för att ”cross”-cyklingen är något som börjar synas och höras. Det har fötts ett koncept som kallas ”Gravel Grinding” och som handlar om att leta och nöta grusväg, mycket och länge. I teorin så är det kanske den sortens cykel som ligger närmast att kunna ta hem titeln för bästa allround-cykeln. Den är ett fullblod på asfalt och går knappt att skilja från en ren racer om du sätter på smala däck utan mönster. Den klarar grusvägar och ojämnt underlag i timmar utan ansträngning. Den klarar faktiskt även skogscykling på stigar och spår.

När det gäller just stigar, rötter och stenar så går det inte att jämföra med en mountainbike med stora svampiga däck och stötdämpare. En cross blir stötigt, vingligt och lite mer adrenalinfyllt. DU är dämpningen liksom. Det går en stund men det är lite mer tröttsamt än om du hade svampat dig fram på en mountainbike. Det är inte heller bara armar och ben som får jobba utan hjärnan tvingas gå på högvarv när det blir bökigt. Spårval blir ytterst viktigt. Med övning, bra spårval och lite envishet så finns det dock inget som hindrar dig från att hänga med MTB-kompisarna på lite off-road ibland. Cykeln håller, frågan är bara om du gör det?

trekboone7-2
Premiärrundan blev en blöt Badelunda-tur

Nu har jag bytt min mountainbike mot en cyclocross. För mig kändes det som ett förnuftigt och naturligt val. Insikten att man blir äldre och fegare kanske också har hälsat på. Jag vill gärna tro att jag är en MTB-stjärna som bombar nedför klippor och drop men måste sorligt blicka tillbaka på alla gånger jag klickat ur mig och försiktigt smugit mig ned med cykeln i handen. Det beteendet lär ju inte utvecklas mot det modigare direkt ju äldre man blir.  Bytet till cross baserar sig även på en insikt om hur stor del av en MTB-runda som är riktigt kul. Om vi tittar på när jag tidigare trampat iväg på min MTB och tagit sikte på exempelvis Gäddeholm i jämförelse med en cross så ser det ungefär ut såhär:

Gäddeholm (t/r) Asfalt Grusväg Skogsstig Tekniskt parti Grusväg Asfalt
MTB  Jobbigt  Snart framme Roligt  YEY!  Snart hemma  Blä!
Cross  Bra Skönt Roligt Jobbigt & Svårt  Skönt  Bra

Jag hoppas och tror att andelen kvalitetstid på cykeln faktiskt kommer att öka även om jag erkänner att jag nog ibland kommer sakna att lyckas ta sig igenom ett riktigt stökigt parti på en MTB.

Att en cross är en sådan ”allround”-cykel är naturligtvis än fördel nu när min plan är att trampa runt och hitta sköna vägar och skriva här om. Rundorna kan bli långa och innehålla både grus och asfalt. Jag kunde helt enkelt inte se mig trampa runt på en MTB om det handlade om att ibland ta några mil längs en asfalterad väg.  Många tänker på att springa omkring med hojen på axeln i en sandgrop när de hör ordet ”cyklocross” men jag lockas av tanken att visa upp cyklocross som en äventyrshoj. Den ultimata ”Do-it-all”-hojen för obegränsade äventyr. Ett optimalt verktyg för nyfikna cyklister.

Om du vill läsa mer om cyklocross så kan jag rekommendera Cykelkatten. Det är en duktig Västeråstjej som satsar hårt på cykling och cyklocross. Där är det förstås sandgropen och cykel-på-axeln som gäller men ibland gör hon cross-äventyr ut på sköna grusvägar och stigar runt om i länet och landet och tar sköna bilder som gör att man tänker -”Där vill jag också cykla!”. Där på hennes blogg föddes nog mina första tankar om äventyr som inte handlar om en viss typ av underlag utan om allt från asfalt, grus, gegga och snö. Två exempel på bra äventyrsposter här:

Mina crossiga söndagsglimtar och Kallsvetten och fiolerna 

Nu längtar jag till helgen med mer och fler turer med nya cykeln. Jag avslutar med lite fakta om skönheten. En lite mer ingående recension/review får jag bjuda på sedan när jag hunnit cykla mer. Än sålänge har jag bara testat den på en kort tur i Badelunda.

trekboone7-3

Trek Boone 7 Disc

Årsmodell: 2017
Ram: Kolfiber
Bromsar: SRAM Force
Växlar: SRAM Force 1-11
Vikt 8kg

Övrigt: Trek Boone 7 har en teknologi som kallas IsoSpeed och enkelt förklarat så är det en inbyggd fjädring i sadelstolpen som gör att den sväljer små ojämnheter i underlaget. Att t.ex. cykla på grusväg känns snarlikt asfalt då cykeln absorberar alla de små stötarna.

 

2 thoughts on “Crossen är här

  1. Idus Reply

    SURPRISE!

    Roligt att läsa att du känner dig ha ”hittat rätt” – det är ju en riktigt porrig cykel som du fått tag på.

    Även om jag själv fortfarande lever för de skumpiga, tekniska bitarna som kräver heldämpat så är det kul att läsa lite mer om cyklcross!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *