Allemansrätten och cykling

allemansratten

Vi har levt med något sedan barnsben som kallas ”Allemansrätten” och som ofta tas upp som en av de stora fördelarna med att bo här i Sverige. Alla vet ungefär vad den går ut på men tolkningarna och detaljerna varierar en del vilket egentligen inte är så konstigt. Det finns nämligen inget konkret som heter ”Allemansrätten” i lagens mening och det består egentligen av ett ihopkok av sedvänja, moral, sunt förnuft och några få ibland svårtolkade paragrafer.

Vad står det i lagen?

Något som kallas Allemansrätten åberopas initialt i Regeringsformen, 2 kap 15§ där det lite svävande förkunnas att alla skall ha rätt till naturen men utan att ge några mer detaljer om vare sig Allemansrätten eller hur och vad man får göra. I Miljöbalken 7 kap 1§ hittar vi nästa referens till Allemansrätten och här handlar det om att man ”skall visa hänsyn i sitt umgänge med den”. Inte direkt något som leder till bötfällande utan hänsyn är något som baserar sig på moral och tankeförmåga.

Vad säger inte lagen?

För att på riktigt lyckas komma underfund med vad Allemansrätten är så måste vi slutligen ta till uteslutningsmetoden. Allemansrätten är – i lagens mening – det som inte är förbjudet i naturen. Låt oss titta på det som är förbjudet och så ser vi vad som blir kvar?

Brottsbalken 12 kap 4§ – Tager man olovlig väg över tomt eller plantering eller över annan äga, som kan skadas därav, dömes för tagande av olovlig väg till böter

Brottsbalken 4 kap 6§ – Den som olovligen intränger eller kvarstannar där annan har sin bostad, vare sig det är rum, hus, gård eller fartyg, dömes för hemfridsbrott till böter. Intränger eller kvarstannar någon eljest obehörigen i kontor, fabrik, annan byggnad eller fartyg, på upplagsplats eller på annat dylikt ställe, dömes för olaga intrång till böter. Är brott som i första eller andra stycket sägs grovt, dömes till fängelse i högst två år.

För att summera. Det är förbjudet att cykla:

  • över tomt
  • över plantering
  • över annans egendom så att den skadas
  • över gård
  • på upplagsplats eller annat dylikt ställe

Det är rimligen tillåtet att cykla över annans mark sålänge den inte tar skada. Det är visserligen svårbedömt vad ”skada” är och det åligger markägaren att anmäla skadan som skall tolkas som att det uppstått en ekonomisk skada för markägaren. Historiskt är det mycket ovanligt att en eller ett fåtal vandrare eller cyklister har åsamkat några ekonomiska skador på mark och egendom, men det finns fall där organiserad cykling har orsakat tillräckligt mycket slitage för att kunna anses som en skada. I dessa fall blir organisatören av händelsen (cykelturen) ansvarig för skadan.

Tomt, gård och plantering är således också förbjudet om nu av någon anledning ens egna sunda förnuft inte skulle slå larm om olämplig aktivitet. På en plantering så är skadan rätt uppenbar och att ha någon okänd cyklist snurrande mellan tvättvindan och kolgrillen på tomten är inget som känns avslappnat för någon. ”Upplagsplats eller annat dylikt ställe” kan vara svårtolkat, speciellt om det inte är inhägnad, men återigen, känns det inte helt rätt så avbryt och försök hitta en annan väg.

Problemen och dispyterna kring naturen och särskilt ”Allemansrätten” uppstår när man är helt övertygad om att man har rätt, men i själva verket har helt fel. Ett tips är att lämna besserwissen i ullstrumporna hemma. Om någon säger att du inte får cykla där, försök lyssna, fråga gärna varför eftersom det kan dyka upp information du inte visste om (fornlämningar, gravar, fridlysta arter, privat egendom, m.m.) men stå inte på dig och tänk inte ens tanken att börja hänvisa till Allemansrätten. Alla gillar inte cyklar i skogen. Så är det bara. De kommer inte ändra uppfattning för att du med hög röst svamlar om en gammal svensk sedvänja. Be om ursäkt och cykla därifrån. Jag brukar jämföra det med en SPD-vurpa (när fötterna fastnar i pedalerna och man ramlar, oftast från stillastående). Det gör egentligen bara ont i självkänslan och om någon annan ser dig.

Undantagen

Allemansrätten, eller som vi nu lärt oss – avsaknaden av förbud mot vistelse i naturen, har begränsningar och undantag. Ett sådant undantag är Naturreservat. Alla sådana reservat har egna regler när det gäller cykling. Vissa Naturreservat, exempelvis Ängsö strax utanför Västerås, har inga begränsningar för cyklister. Man får både cykla och vandra i spåren och på stigarna och det fungerar sålänge alla visar hänsyn. Den dagen hastigheten blir för hög så kan det börja uppstå negativa reaktioner mot cyklisterna och följden blir att det ur säkerhetssynpunkt ändras till att endast tillåtas fotgängare. Ett par naturreservat på Gotland har alltid haft cykling förbjuden. Det härstammar inte från någon säkerhetssynpunkt utan ett föråldrat synsätt på slitaget det förmodades göra på naturen. Moderna studier har jämfört cykeldäck med vandringkängor och inte kunnat påvisa skillnader i slitaget av naturen. En anmärkningsvärd detalj är att det ibland är tillåtet att rida men inte cykla. En 500kg häst med skor av järn sliter betydligt mer på naturen än cykeldäck någonsin kommer göra, jag lovar. Ta på ditt ansvar att lära dig om Naturreservatet du planerar att besöka på två hjul innan du börjar rulla.

Ett annat undantag från Allemansrätten är lokala föreskrifter. Alla kommuner och stadsförvaltningar har möjligheten att skriva sina egna trafikdirektiv som gäller lokalt för något område. Två aådana exempel här i Västerås är Rocklundaspåret och Björnön. Där gäller de lokala föreskrifterna som säger att det är förbjudet enligt lag att cykla i motionsspåren. Som tumregel för en cyklist så kan man påminna sig själv om att det aldrig är uppskattat att cykla i anlagda spår, speciellt om det är elljusspår. Sedan finns det undantag bland undantagen. Elljusspåret i Heby välkomnar cyklister och där samsas joggare och cyklister på ett alldeles ypperligt sätt. Det bästa är naturligtvis att göra lite efterforskning på vilka regler som gäller innan man börjar trampa på de barkbeströdda stigarna.

Rättigheter och skyldigheter

Allemansrätten innebär att du har en möjlighet att vara nyfiken. Jag bodde ett tag strax utanför Little Rock, Arkansas, i ett bergsområde. Det var en nybyggarområde som bestod av ensliga timmerhus gömda från insyn och överallt alla dessa ”No Trespassing”-skyltar. Här existerar varken Allemansrätten eller moraliska kompasser. Passerar du en sådan skylt och fortsätter utforskandet riskerar du att bli skjuten. Inte för att du misstogs för en rasande björn, utan för att du var nyfiken och inkräktande. Ur den aspekten så har vi fortfarande något att att vara stolta över här i Sverige och vi kan lika gärna fortsätta kalla fenomenet ”Allemansrätten” även om det inte har lagstöd i ordets bemärkelse. Alla har rättigheten att vara i naturen utan att riskera bli skjutna. Det är stort.

Det här med Allemansrätten är en vacker tanke som flyr undan om du försöker peka på någon detalj. Det är en dröm om att alla delar samma värderingar om naturen och gör allt för att värna om den när de befinner sig i den. Om det uppstår konflikt så finns det inget lagligt skydd att peka på, endast avsaknaden av paragrafer vilket oftast inte hjälper en uppretad debatt med en markägare. Vi kommer att kunna fortsätta njuta av drömmen om Allemansrätten sålänge alla vet spelrreglerna och så länge alla följer sin moraliska kompass. Min femåriga son kom hem från förskolan och de hade tillbringat en dag i skogen med ordspråket ”Inte störa – Inte förstöra”. Så länge vi alla cyklar enligt den ramsan så finns det ingen anledning till konflikt.

Det borde nog kallas Allemansskyldigheten för det är egentligen vad det handlar om. Vi har alla en skyldighet att värna om naturen, andras egendom och inte minst oss själva. Du är skyldig dig själv att ta dig ut i naturen ibland och njuta av den.

mtbmalarpark

One thought on “Allemansrätten och cykling

  1. Idus Reply

    Bra presentation och förtydligande om något som många fler skulle behöva känna till. Sedan blir det luddigare hur mycket ”fel” (i lagens mening) det är när man kommer ut på en grusväg ifrån en skogsstig och någon börjar vifta med gåkäppen och vara oförskämd för att man inte får cykla där (för att det är ridväg)… har jag hört att en kompis till mig utsattes för. Skulle j… han snabbast möjliga cykla in i skogen igen… eller cykla av så fort det kom en avfart… eller stiga av å gå resten (man blir väl fotgängare då?).

    Sedan är ju det en fråga om rimlighet också… skall terräng-däckade barnvagnar få framföras framför svettiga, joggandes föräldrar på ”enbart gångvägar” osv. 😉

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *